När de rödgröna i våras redovisade sin ekonomiska politik, eller i alla fall fragment av vad som sades vara deras ekonomiska politik, blev det klart att de vill återinföra förmögenhetsskatten, eller en ”skatt på förmögna” som de nu valt att kalla den.
Det finns säkert många som tycker att det är bra att de som har mycket pengar ska betala mer i skatt. Men låt oss för en stund reflektera lite kring vad en förmögenhetsskatt egentligen innebär. Första gången jag hörde begreppet som liten tänkte jag direkt på Joakim von Anka som satt i sin Pengabinge på berg av mynt och sedlar. Han var förmögen och fick troligtvis betala en ankeborgsk motsvarighet till förmögenhetsskatt (i den mån alla hans fallgropar, missilkanoner och eldslungare inte hindrade skattmasen från att komma åt hans pengar).
Idag vet jag i alla fall lite bättre och att Joakim von Anka inte finns på riktigt. Det gör dock förslag om en ny förmögenhetsskatt. Men utanför Ankeborg drabbar den vanliga människor i vanliga hus – förmögenhetsskatten när den fanns innan 2006 var nämligen i själva verket en extra fastighetsskatt för de flesta och en skatt på sparande för många andra. ”Skatt på sparande”. Jag undrar ifall någon politiker skulle komma med ett sådant förslag? Men det är de facto vad en förmögenhetsskatt är: en straffbeskattning av alla dem som valt att spara sina pengar istället för att konsumera upp dem. Att spara var förr ett ganska fint begrepp som de allra flesta nog hade drömmar om att kunna göra. I socialdemokraternas Sverige valde man därför att kalla det ”förmögenhetsskatt”.
Det är inte bara i George Orwells ”1984” som nyspråk tillämpas. Makten över språket och ordvalet skall inte underskattas…
Det finns säkert många som tycker att det är bra att de som har mycket pengar ska betala mer i skatt. Men låt oss för en stund reflektera lite kring vad en förmögenhetsskatt egentligen innebär. Första gången jag hörde begreppet som liten tänkte jag direkt på Joakim von Anka som satt i sin Pengabinge på berg av mynt och sedlar. Han var förmögen och fick troligtvis betala en ankeborgsk motsvarighet till förmögenhetsskatt (i den mån alla hans fallgropar, missilkanoner och eldslungare inte hindrade skattmasen från att komma åt hans pengar).
Idag vet jag i alla fall lite bättre och att Joakim von Anka inte finns på riktigt. Det gör dock förslag om en ny förmögenhetsskatt. Men utanför Ankeborg drabbar den vanliga människor i vanliga hus – förmögenhetsskatten när den fanns innan 2006 var nämligen i själva verket en extra fastighetsskatt för de flesta och en skatt på sparande för många andra. ”Skatt på sparande”. Jag undrar ifall någon politiker skulle komma med ett sådant förslag? Men det är de facto vad en förmögenhetsskatt är: en straffbeskattning av alla dem som valt att spara sina pengar istället för att konsumera upp dem. Att spara var förr ett ganska fint begrepp som de allra flesta nog hade drömmar om att kunna göra. I socialdemokraternas Sverige valde man därför att kalla det ”förmögenhetsskatt”.
Det är inte bara i George Orwells ”1984” som nyspråk tillämpas. Makten över språket och ordvalet skall inte underskattas…