Gästbloggare: Erik Bodin, ordförande för MUF Stockholm 20+
Uppmanad av Karl Marx, som tyckte man skulle lära känna sin fiende, var undertecknad en av åhörarna vid Mona Sahlins tal i Almedalen. Under en klarblå himmel höll socialdemokraternas partiledare ett enligt många bedömare ideologiskt laddat tal, där den socialdemokratiska ödesgemenskapen, att det finns en framtid vi ska bygga tillsammans, satte tonen för resten av talet. Det här är förstås i sig en väldigt osympatisk idé, eftersom den lämnar mycket litet utrymme åt den som vill gå sin egen väg. Alla ska ju med.
I övrigt var det mycket tal om ökade klyftor kontra jämlikhet, bland annat ett påstående att ökad jämlikhet leder till ett bättre samhälle för alla – även för dem som har mest. Det påståendet baseras i princip uteslutande på den hårt kritiserade och metodologiskt svajiga boken ”The Spirit Level” (sv. ”Jämlikhetsanden”).
Själv reagerade jag framförallt på att Mona Sahlin bara diskuterade hur samhällets resurser ska fördelas, och inte vid något tillfälle berörde hur samma resurser skapas, det vill säga hur vi stimulerar entreprenörsskap och företagande. Det är slående att den person vars anhängare gärna vill se som Sveriges nästa statsminister är så pass ointresserad av att diskutera hur vi får den totala kakan att växa, och bara talar om omfördelning, vid ett av valårets viktigaste tal. Det reser också flera frågor.
Är bortprioriteringen av tillväxt något framtvingats av den förhållandevis nya samarbetspartnern Miljöpartiet, vars avoga inställning till just ekonomisk tillväxt är välkänd?
Blir detta Socialdemokraternas melodi framöver, att i valrörelsen bara diskutera vem som fått för litet och vem som fått för mycket, och hur dessa förmenta orättvisor ska rättas till? Då blir det med största sannolikhet en fortsättning på den oppositionspolitik Lotta Gröning i den efterföljande Pratbaren betecknade som ”fyra år av gnäll”.
Den inledande referensen till Marx är ovanligt välfunnen. Även Mona Sahlin citerade Marx – vid flera tillfällen dessutom. En illa dold flirt med gammelkommunisterna i Vänsterpartiet, måhända?