Almedalsveckan är slut för i år. Miljöpartiet var sista parti till rakning och under den avslutande lördagen riktades således alla blickar mot språkrören Wetterstrand och Eriksson. Vilka utspel skulle partiet göra? Vilka frågor skulle lyftas och vilka vallöften skulle ges? Förväntningarna på partiet vars popularitet skjutit i höjden de senaste månaderna var skyhöga.
Så, vad gjorde Wetterstrand och Eriksson av sina minuter i rampljuset? Hur skulle partiet som är hetare än den nuvarande medelhavslika temperaturen bli än mer populära? På vilket sätt skulle förväntningarna överträffas och röstetalen ytterligare öka?
Språkrören var lugna och gav ett samlat svar på alla frågor som ställdes: genom köpcentrumsförbud.
”Jag tycker politikers skyldighet är att tänka efter före och inte bara ge efter kommersiella intressen ” sade de gröna livsstilsfascisternas ack så karismatiska Maria Wetterstrand. I denna tillsynes bagatellartade fråga påvisas Miljöpartiets grundläggande syn på politiken och människan. Politikerna ska domdera och bestämma vad de tycker är bäst för medborgarna. Överheten vet alltid bäst och inte vanliga människor eller "onda" företag som livnär sig på att möta människors efterfrågan. I dessa värderingar bottnar Miljöpartiets beslut och Maria Wetterstrands engagemang.
När Miljöpartiet själva fick sätta agenda visade partiet vilken hjärtefråga partiet verligen har: frihetsinskränkande förbud.
I sitt almedalstal talade KD:s partiledare Göran Hägglund om overklighetens folk - kulturvänstern som vill härska över oss vanliga samhällsmedborgare, könskvotera spotifylistor och fatta självklara köksbordsbeslut i slutna sammanträdesrum på Rosenbad.
Existerar overklighetens folk så är Maria Wetterstrand deras ledare. På overklighetens folks sektliknande möten är det inte kulturvänstern utan Miljöpartiet som går i bräschen för nya lagar och regler för att förhindra gemene man att leva sina liv efter sina egna huvudens beslut.
Den liberala debattören Johan Norberg debatterade under den gångna veckan Wetterstrand under ett seminarium anordnat av tidsskriften NEO. ”Problemet är inte att en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Lars Ohly utan att det är en röst på Miljöpartiet” sade den alltid lika träffsäkra Norberg.
Köpcentrumsförbud är bara ett av miljöpartiets många förslag som genomsyras av den gröna livsstilsfascistiska ideologin. Politiker ska bestämma, inte människor. En röst på Miljöpartiet är därför en röst på överhetens, overklighetens, folk, på ett parti som brinner för att förbjuda och bestämma och som hellre pratar köpcentrumsförbud än välfärd eller jobb.
Förhoppningsvis kommer Miljöpartiet med fler politiska förslag innan valdagen. Då kommer inte ens Wetterstrands karisma att kunna rädda partiet från ett ofrånkomligt minskat väljarstöd.