Som en utstickare ur mängden har jag inte spenderat veckan kring händelsernas centrum, Almedalen. Istället har jag befunnit mig i en lugn tillvaro av att skriva tackkort från studenten och se på tv-serier under nattetid. Trots min mediokra vardag från föregående vecka blev jag åter påmind om min egen barndom när ämnet kriget på Balkan dök upp bland nyhetsreportagen. Förvisso var jag ju inte där, men även ständiga nyhetsreportage om ett krig på samma kontinent sätter sina spår i en femåring, särskilt då FN och Sverige fick betydelse för utfallet av kriget. Men håller Socialdemokraterna samma linje som de gjorde för 15 år sedan eller är det en splittring inom de Rödgröna?
I nyhetsreportagen var det bilder från 15 års minnet av massakern i Srebrenica 1995 i dagens Bosnien. Massakern den 11 juli i Srebrenica har blivit känd som Europas största massaker sedan andra världskriget. Att 8000 bosnier föll offer berodde dels på en hämndlysten serbisk ledning, men även ett svagt ingripande av FN. Att dra paralleller med dagens Afghanistan kan anses berättigat då en tidigare talibanregim motsatte sig, likt kriget på Balkan, alla religiösa och politiska motståndare. Likt Balkan slår demokratin även rot i Afghanistan idag, något som var en omöjlighet för bara mindre än tio år sedan.
Trots detta är de Rödgrönas bästa idé att skapa demokrati och fred i omvärlden att ta tillbaka utlandsstyrkan från Afghanistan, som Ohly föreslår. Övriga inom Rödgröna menar att utlandsstyrkans insats i Afghanistan ska utvärderas 2011. Däremot har inget avslöjats huruvida de Rödgröna är villiga att sända fredsfrämjande soldater till oroshärdar i världen. Miljöpartiet vill på sikt avrusta försvaret helt och hållet, något som gör det svårt för Sverige att kunna bidra med fredsfrämjande insatser. Sahlin å sin sida menade under konferensen folk och försvar att Socialdemokraternas mål var att bidra till insatser utomlands i krisområden.
Likt en slutsats kan man fråga sig hur ett rödgrönt samarbete ska kunna bidra till fred i världen när visionerna om hur en organisation, som utlandsstyrkan, ska verkställa sina syften skiftar brett mellan partierna i de Rödgröna. Frågor som vi idag bör ställa till det rödgröna alternativet är vad Sveriges roll ska vara i världen. Ska vi se på medan krig rasar i olika delar av världen och människor förtrycks? Eller är det vårt ansvar som en demokrati att bidra till fred och demokrati i dessa länder?
Ifall FN hade gjort en snabb insats för att rädda de 8000 människor som befann sig i Srebrenica för 15 år sedan kunde de idag ha hyllats som livräddare, men så blev det inte. De Rödgröna kommer inte heller att bli några livräddare i nuvarande virrvarr av idéer om hur utlandsstyrkan och försvaret ska fungera. Har Mona och Co funderat på sin regeringsduglighet tillräckligt för att axla ansvaret över internationella insatser?