Bättre sent än aldrig

Igår meddelades att en av Sverigedemokraternas kandidater till kommunfullmäktige i Mariestad lämnar partiet, eftersom han tycker att dess inställning till muslimer är fientlig och alltför obalanserad. Han säger att partiets inställning till muslimer börjar påminna om nazismens behandling av judar på 1930-talet och att han inte kan stå bakom en sådan politik. Den första frågan jag ställer mig är om Staffan Gising, som gick med i SD år 2009, har varit både blind och döv under de gånga åren, då han uppenbarligen missat Sverigedemokraternas rasistiska inställning till invandrare? För den som åtminstone slår upp en tidning en gång i månaden borde det knappast komma som en nyhet. Nåväl, bättre sent än aldrig.

Den före detta SD-kandidaten pekar dock ut det huvudsakliga problemet med SD:s världsbild: att alla Sveriges problem härrör från invandringen. Ingenting kunde vara mer fel: Sveriges problem är att människor jobbar för lite. Det gäller invandrare. Det gäller etniska svenskar. Det gäller inflyttade tyskar och balter också. Och svarta. Och gula, gröna, lila, vita, beiga eller vadhelst man nu vill beteckna mig eller någon annan som. Alliansregeringen har gjort avgörande insatser för att få in Sverige på rätt spår, men ett betydande arbete återstår.

Låt oss hoppas att fler gör som Staffan Gising och inser vad det är för parti som rör sig bakom Jimmie Åkessons välpolerade fasad.

Den bortglömda frihetsfrågan

Gästbloggare: Erik Bodin, ordförande för MUF Stockholm 20+

När dåvarande finansministern Anne Wibble – salig i åminnelse – sade att varje svensk ”bör ha en årslön på banken”, avvisades hennes uppmaning av vissa som orealistisk eller till och med stigmatiserande gentemot människor med låga inkomster. Men det Wibble förstått, till skillnad från sina belackare, är att privat sparande skapar trygghet eftersom ett trasigt kylskåp, ett tandläkarbesök eller en semesterresa inte riskerar att lägga privatekonomin i ruiner. Det oavsett inkomst. Ett sparkapital möjliggör också för människor att realisera sina livsplaner – att säga upp sig från ett jobb man otrivs med för att istället söka ett annat, starta företag eller kanske ta körkort.

Samma tankegångar återfinns i boken Radhusproletärer och ombudskapitalister från 2007, i vilken tankesmedjan Timbros Dick Kling konstaterar att 30 procent av svenskarna saknar förmögenhet, alltså sparade pengar, eller har en nettoskuld. Medianförmögenheten i Sverige uppgår till endast 28 000 kronor – och det inkluderar värdet av den egna bostaden. Det kanske räcker till ett nytt kylskåp men knappast till att känna den trygghet som krävs för att våga lämna sitt arbete och starta företag. 25 procent av den totala nettoförmögenheten ägs av en procent av befolkningen. Kontentan är att de flesta svenskar i stort sett saknar privat sparkapital, samtidigt som ett fåtal individer äger en väsentlig del av de samlade privata tillgångarna. Hur kan det vara fallet trots bilden av Sverige som ett industrialiserat land med en stor medelklass? Var har pengarna tagit vägen?

Svaret är att de bundits upp i kollektivt sparande, statliga företag och en stor offentlig sektor. I pensionssystemets buffertfonder (AP-fonderna) fanns vid det senaste bokslutet ungefär 800 miljarder kronor. De statliga företagen värderas till drygt 600 miljarder kronor. Till detta kan mer adderas – exempelvis PPM-systemets cirka 200 miljarder kronor och värdet av de kommunala bolagen. Det betyder att varje svensk, ung som gammal, har en förmögenhet om minst 170 000 kronor i olika typer av kollektivt och/eller statligt tvångssparande.

Svenskar saknar alltså inte förmögenhet, men de saknar privat förmögenhet. Det skapar otrygghet och ofrihet, eftersom valmöjligheterna i vardagen blir färre och oförutsedda utgifter riskerar att slå tillvaron i spillror. Det gör människor beroende av staten och kommunerna, eftersom de tvingas förlita sig på den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet för att – krasst nog – överleva. Slutligen drabbar det hårdast de familjer som har de tunnaste marginalerna, eftersom deras hushållsekonomi riskerar att kastas över ända på grund av godtyckliga politiska beslut.

Klings lösningar handlar om hur det kollektiva sparandet kan göras individuellt genom att de statliga bolagen delas ut till medborgarna eller genom att det blir möjligt att pantsätta framtida pensionsutbetalningar. Dessa förslag skulle ge människor dispositionsrätt över betydande tillgångar, som de facto tillhör dem, med större trygghet och oberoende från det offentliga som följd.

I väntan på att dessa förslag blir verklighet skulle jag dock vilja passa på att lyfta fram Alliansens jobbskatteavdrag som ett komplement. Genom att skatten på arbete har sänkts får exempelvis en gymnasielärare behålla drygt 1 750 kronor mer av sin lön varje månad, och därmed har fler familjer fått möjlighet att bygga upp ett sparkapital. Det är en frihetsreform som Anne Wibble hade uppskattat.

Sommarreflektioner med mattips

Håller på att laga mat inför kommande arbetspass. I sommar har jag haft två jobb, två jobb fria från politik. Ett som knyter an till min utbildning och ett som ger mig lite positiv omväxling från vardagen. Det har blivit mycket jobb, något som jag trivs med. Jag tycker det är skönt att ha fasta rutiner, få göra nytta och att kunna försörja sig själv och inte vara beroende av någon annan.

För mig är sommaren en period för jobb och, när man är ledig, för avkoppling. En möjlighet att kunna koppla bort sig lite från studierna och politiken för att sedan kunna känna sig taggad och motiverad igen när höstterminen startar. Under sommaren har jag lärt mig mycket nytt, träffat intressanta & trevliga personer och fått nya perspektiv på saker och ting. Saker som inte går att lära sig genom en lärobok eller Muf-utbildning, dvs de praktiska tillämpningarna och effekterna av olika (politiska) beslut.

Jag har t.ex. än mer insett varför Vänsterpartiet och Miljöpartiet är ensamma om att vilja införa 6 timmars arbetsdag. På mina jobb är det en praktisk omöjlighet. Lösningen för att få fler jobb borde istället vara att skapa förutsättningar för företag, det offentliga & enskilda att vilja och kunna investera. Investeringar som stimulerar en efterfrågan som gör att fler människor kommer i arbete.


Åter till maten, här kommer ett bra recept på Korv Stroganoff, som jag brukar laga. En god och enkel maträtt som passar utmärkt i matlådan!


Korv stroganoff

Klassiskt recept på korv stroganoff! Enkel och god svensk husmanskost!

Tid: 20 minuter

4 portioner

Du behöver:
• 400 g falukorv
• 1 st gul lök
• 400 g krossade tomater
• 1 dl vispgrädde
◦ eller crème fraiche
• 2-3 msk tomatpuré
• 0,5 tsk salt
• 0,5 krm malen vitpeppar

Gör så här:
Skär korven i strimlor. Hacka löken.
Stek korv och lök tillsammans.
Häll på krossade tomater och rör runt.
Häll på grädden och därefter tomatpuré och kryddor. Låt koka upp.
Låt puttra 5 minuter.


(källa: www.recepten.se)

Tv tid på vår bekostnad

Nu må undertecknad vara av den udda typen som gärna ser på tv program nattetid. Valet hamnar alltid mellan TV 3, kanal 5, TV 6 och history channel (ja kalla mig nörd). Således har jag inte bidragit till att varken SVT, 4an eller Animal planet ska tjäna pengar. De hade helt enkelt inte tillräckligt bra program.

Men trots allt får SVT mina pengar, how come? De visar ju inga bra program…

Tja statlig TV får visa hur dåliga program som helst de kommer i slutändan alltid att få tillräckligt med pengar för att täcka året. Seriöst vem ser på SVTs program ”Tjejerna i kören” som går 0500 en onsdag på SVT 1? Inte jag och förmodligen inte du heller. Men ändå måste våra skattepengar gå åt till att hålla igång en tv kanal som inte kan efterfölja medborgarnas efterfrågan. SVT 2 går ju inte ens hela dagen, den visar enbart TV under ca en tredje del av dagen.

SVT borde göra en tjänst för skattebetalarna och minska omkostnaderna, trots de ökar de kostnaderna med kanaler som Barnkanalen och Kunskapskanalen. Är det någon som tittar på de kanalerna?

Snyggast politiker vinner enligt amerikansk studie

En amerikansk studie har kommit med "nyheten" att politiker tjänar på att vara snygga. Snygga politiker har helt enkelt lättare för att vinna val. Det är väl inte så konstigt egentligen. Politik handlar om förtroende och då är det väl lättare att göra det om du är hel och ren...

Jag kom i alla fall att tänka på Martin Borgs underhållande och värdefulla bok Propaganda som är full av intressanta reflektioner om hur man övertygar och skapar förtroende för den egna personen. Martin listar där de egenskaper som är avgörande för vem folk röstar på:

1. Folk håller på den snyggaste
2. Folk håller på den som kämpar ädelt
3. Folk håller på den som kämpas ur underläge
4. Folk håller på den som kämpar för en god sak
5. Folk håller på den som är en av dem
6. Folk håller på den som kämpar mot deras fiende

Något att ha i åtanke för alla förtroendebyggare där ute. Och jag rekommenderar starkt Martins bok för alla som själva vill bli bättre på att övertyga, men också för alla som vill lära sig hur det funkar när någon försöker övertyga dig.

Här nedan är också klippet från TV4.

Allmänbildande alternativ

Trött på tradiga sommarpratare och upprepande hitlistor med David Guetta och Lil Wayne?

På Timbros hemsida hittar du poddradioserien idésherpa. På avsnitt som inte är mer än en halvtimme långa diskuterar kunniga debattörer några av världshistoriens största liberala tänkare och deras läror. Intressant, allmänbildande, lättillgängligt och ett skönt komplement till Alors on dance.

Du hittar idesherpa här.

Väljarna vet att prioritera

Den senaste mätningen från Skop över svenska folkets förtroende för Alliansregeringens arbete visade att det är fortsatt mycket starkt, Littorinaffären till trots. Det visar att svenskarna vet att förstår vad som är viktigt och vad som är mindre relevant.

Mätningen visar att hela 65 procent anser att regeringen gör ett ”mycket bra eller bra jobb”. Glädjande siffror onekligen, men de förpliktigar också! Snart börjar valrörelsen och då krävs alla insatser för att få Alliansregeringen återvald.

Vi hoppas på din medverkan!

Språkets makt

När de rödgröna i våras redovisade sin ekonomiska politik, eller i alla fall fragment av vad som sades vara deras ekonomiska politik, blev det klart att de vill återinföra förmögenhetsskatten, eller en ”skatt på förmögna” som de nu valt att kalla den.

Det finns säkert många som tycker att det är bra att de som har mycket pengar ska betala mer i skatt. Men låt oss för en stund reflektera lite kring vad en förmögenhetsskatt egentligen innebär. Första gången jag hörde begreppet som liten tänkte jag direkt på Joakim von Anka som satt i sin Pengabinge på berg av mynt och sedlar. Han var förmögen och fick troligtvis betala en ankeborgsk motsvarighet till förmögenhetsskatt (i den mån alla hans fallgropar, missilkanoner och eldslungare inte hindrade skattmasen från att komma åt hans pengar).

Idag vet jag i alla fall lite bättre och att Joakim von Anka inte finns på riktigt. Det gör dock förslag om en ny förmögenhetsskatt. Men utanför Ankeborg drabbar den vanliga människor i vanliga hus – förmögenhetsskatten när den fanns innan 2006 var nämligen i själva verket en extra fastighetsskatt för de flesta och en skatt på sparande för många andra. ”Skatt på sparande”. Jag undrar ifall någon politiker skulle komma med ett sådant förslag? Men det är de facto vad en förmögenhetsskatt är: en straffbeskattning av alla dem som valt att spara sina pengar istället för att konsumera upp dem. Att spara var förr ett ganska fint begrepp som de allra flesta nog hade drömmar om att kunna göra. I socialdemokraternas Sverige valde man därför att kalla det ”förmögenhetsskatt”.

Det är inte bara i George Orwells ”1984” som nyspråk tillämpas. Makten över språket och ordvalet skall inte underskattas…

Radiotraditioner och diskbrockslärdomar

Sommaren för med sig många trevligheter; solsken, glass, sandstränder och utlandsresor . Och sommar i P1 såklart, ett radioprogram som blivit en lika självklar komponent i många svenskars sommarvardag som badbollar och isglassar.

Den 7 augusti gästade deckarförfattaren och chefsjuristen Viveca Sten programmet. Tyvärr var det väldigt tradigt, monotomt och oinspirerat i min mening. Trots ett tråkigt program var en av de historier Viveca valde att dela med sig av dock väldigt intressant, speciellt sett ur ett politiskt perspektiv.

Viveca berättade att hon efter sin andra förlossning led av olidliga ryggsmärtor. Detta nonchalerades totalt av vårdpersonalen och hon skickades hem med rekommendationen att käka Alvedon. Därefter fick hon, trots olidliga smärtor, stå 3 månader i vårdkö. Efter 3 månader fick hon äntligen träffa en kirurg. I en kvart.

Trots smärtorna var Viveca fast besluten att fortsätta arbeta. Men försäkringskassan tyckte annorlunda och ringde upp och berättade att de ” måste fundera på att sjukpensionera”.

Efter en tid fick Viveca, via kontakter, kontakt med en ryggspecialist. Hon diagnostiserades med diskbrock och den enda utvägen var en farlig operation eller ett omänskligt jobbigt gymnastikpass tre gånger om dagen för att träna upp små muskler i den sargade ryggen.

Viveca valde att genomföra gymnastikprogrammet. Idag, några år senare, har hon genomfört programmet 5 000–6000 gånger och hennes rygg fungerar bra.

Ur denna gripande berättelse kan vi dra många lärdomar. Kvaliteten inom vården måste förbättras - ingen med en alvarlig ryggskada ska behöva nonchaleras och skickas hem med Alvedon. Ingen ska behöva stå 3 månader i vårdkö för att få prata med en specialist i 15 minuter. Ingen ska behöva vända sig till privata vårdgivare bara för att vår gemensamt finansierade vårdapparat inte håller måttet. Försäkringskassan ska inte uppmuntra arbetssugna 36 åringar att sjukpensionera sig, utan snarare finna vägar tillbaks till arbetslivet för den sjuka.

En sista lärdom vi kan dra av Vivecas historia är hur stor skillnad individuellt engagemang och slit kan göra. Utan träningspassen, som är för tuffa för att många patienter ska klara av dem, hade Viveca haft en skadad rygg än idag.

Politiken måste alltid ha sin utgångspunkt i vanliga människors liv. Därför är det viktigt att lyssna på berättelser som Vivecas. Det är i dessa som vi kan få vetskap om vilka förändringar som behöver göras och vilka konsekvenser politiska reformer kan få för enskilda människoöden.

Snart dags för valupptakt

Den här veckan har Muf Stockhom och MST Stockholm upprepat sin succé - gemensam telemarketing! Under måndag, tisdag och onsdag har vi ringt för att se till att alla medlemmar får information om Muf:s nationella valupptakt 7 - 8 augusti. 1500 mufare från hela Sverige samlas i Norrköping för att tillsammans starta valrörelsen. Statsministern kommer dit för att tala och vi kan vänta oss en ortrolig stämning!

Det finns fortfarande några platser kvar så det är bara att gå in på www.muf.se/valupptakt för att anmäla sig! Stort tack till alla tappra personer som lagt sina fina sommarkvällar den här veckan på att ringa, utan er hade det aldrig gått så bra!

Låt avmonopoliseringen av apoteket bli ett föredöme för systembolaget.

Varför har staten rätt att reglera vilka dagar och vilka tider vi får inhandla alkohol i Sverige.

Det här är en kvarleva från Socialdemokratin om att staten vet vad som är bäst för mig och dig och när på dygnet. För mig går inte den logiken ihop och inskränker samhällets individer och fråntar också dess människor från att ta eget ansvar. Att man ska gilla läget som det är, NEJ TACK.

Vad sägs om en avmonopolisering av systembolaget med Apoteket som föredöme. Priserna kan fortsatt vara reglerade av staten. Företag och Matbutiker får ansöka om licens om att få sälja alkohol med utbildad personal. Visst jag ska vara ärlig mitt förslag är inte en komplett avmonopolisering men den ökar tillgängligheten och friheten av att alla inte måste åka till samma instans inom x antal timmar för att inhandla alkohol.

Alkoholen kan vara inlåst i glas montrar på Ica t.ex där man får beställa alkoholen av personalen som överlämnar det i kassan. I många butiker idag som säljer läkemedel ligger inte medicinen lika tillgängligt för alla som frukt avdelningen. Där måste man säga till personalen som därefter överlämnar det till dig efter legitimations kontroll på de varor som har en åldersgräns. Det är en kompromiss jag skulle se som en kortsiktig lösning tillsvidare.

Kunglig avkastning

Ett av de absolut starkaste argumenten mot monarkin är att det kostar oss skattebetalare en massa pengar. Att titulera sig liberal och samtidigt vara för ett (påstått) slöseri med skattepengar klingar dåligt såväl ideologiskt som praktiskt.

Kostnadsargumentet går dock, liksom alla andra argument mot monarkin, snabbt att smula ned. Kort och gott eftersom utgiftspåståendet inte stämmer. Självklart är kungahuset att se som en inkomstkälla för vår nation, inte en utgiftspost.

Detta pekar t.ex. denna artikel från dagens SvD på. En uppskattning från medieanalysföretaget Mediaplot beräknar att kungabröllopet var värt 2,7 miljarder kronor, sett till den publicitet festligheterna fick i utländsk media, exklusive TV och radio. Och i den siffran ryms inte heller de massiva turistintäkterna.

Kungabröllopet var inte en bröllopsgåva från det svenska folket till brudparet. Det är snarare vi skattebetalare som ska tacka och bocka för den fina avkastningen kungahuset onekligen ger oss.

Bröllopet gav oss inte bara tillfälle att gratulera Daniel och Victoria, utan också oss själva. God avkastning och folkfest i en salig blandning. Kan det bli bättre?

När Lanseras den nya (S)edelpressen?

Novus Opinion släppte idag en undersökning gällande Svenskarnas syn på deras privatekonomi mellan 2006-2010 på hur den har påverkats under de senaste 4 åren.

I Novus rapport svarar 44 procent har fått det bättre, medan bara 20 procent tycker att det har blivit sämre. 33 procent märker ingen skillnad och 3 procent har uppget "vet ej".

Det som är glädjande är att 44 % anser sig ha fått det bättre där kan man dra eventuella slutsatser som jobbskatteavdraget, borttagande av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt som de grundläggande elementen till att så många anser sig ha fått det bättre. Detta genom en ansvarsfull ekonomisk politik och reformer som Allians regeringen genomfört då allt mer makt från staten har förflyttats till medborgaren. En stor andel anser sig ha fått det oförändrat och det ska man också glädja sig åt med tanke på vi har gått igenom den största ekonomiska krisen sen 1930.

Men vi ska inte känna oss nöjda av dessa glädjande siffror, det är dags att känna tillbaka till hungern och viljan att få förbättra privatekonomin för de återstående som känner sig utanför. Arbetslinjen är vårt viktigaste politiska vapen. När Sverige jobbar mår Sverige som bäst. Mot vår arbetslinje står oppositionen med en mörk och smutsig agenda, i valrörelsen kommer de måla upp stora mörka moln där alliansen kommer att jämföras med Godzilla. Sedelpressen kommer att tryckas snabbare och intensivare än vad Zimbabwes Riksbank lyckas när de trycker nya valutor med tusentals procent i inflation. Dem 3 vänsterpartierna kommer nu att skapa en inflation i politiska floskler. Min övertygelse är att Svenska folket kommer att syna detta när det kommer till valdagen. Vi är det mest välmående landet i västvärlden med stabilaste offentliga finanser Stabilitet skapar välstånd och välfärd på köpet får hushållen mer utrymme att och lugn i sin ekonomi. God privatekonomi underlättar förbättrad livskvalité.

Arbetslinjen vs Bidragslinjen

Jobbskatteavdraget vs Kvinnoskatt

Halverad arbetsgivaravgift på unga vs Ungdomskatt + ökad ungdomsarbetslöshet

Valsegern ligger i våra händer, låt oss inte skrämmas av oppositionens sedelpress. Bara vi fokuserar på vår egen politik och kommunicerar med väljarna med 2 lyssnande öron och en pratande mun så kommer vi få förnyat förtroende 19 september.

Fyra av tio har fått bättre privatekonomi

Idag presenterade Novus en opinionsundersökning som TV4 låtit dem göra. Fyra av tio anser att de har fått mer pengar i plånboken sedan alliansregeringen kom till makten. De som har vunnit mest på regeringens politik är Stockholmare. Nästan hälften av alla Stockholms invånare uppger att de har fått en bättre ekonomi med alliansregeringen, vilket är högst i landet.

http://http//www.gp.se/ekonomi/1.411231-fyra-av-tio-har-fatt-battre-ekonomi

Kampanj på Fjäderholmarna

Det märks att det är mitt i industrisemestern. Stan blir alltmer tom på folk.

Däremot fylls skärgården av semestrande och vad passar då bättre än att Muf Stockholm beger sig dit för kampanj.


Därför begav sig ett bättre kampanjlag ut till Fjäderholmarna för att sprida friheten.

Zlatan är tillbaka i landslaget

Efter att Zlatan i november 2009 tackade nej till att fortsätta spela i landslaget gör han nu comeback. Idag tillkännagav Zlatan på en presskonferens att han nu är tillbaka med hänvisning att han saknat landslagsspelet, svenska folket och att spela inför dem. Med start i EM-kvalet nu i augusti/september kommer vi få se honom åter i blågul dress och kaptenbindeln.

Jag tycker det är bra att Zlatan är tillbaka. Jag tycker det är hans plikt att spela i landslaget och representera Sverige på fotbollsplanen. Efter att Sverige i många år har skolat honom och lagt grund för hans fotbollskarriär tycker jag inte det är mer än rätt att ge lite tillbaka till Sverige och landslaget. Det är skönt att han nu har fattat att när plikten och Sverige kallar så ställer man upp.

Det måste finnas vissa rättigheter och skyldigheter till det egna hemlandet. Precis som i allt annat. Vi går på dagis, vi får bra utbildning, sjukvård osv. Sedan när man blir äldre är det dags att jobba och bjuda igen. Det är viktigt att veta sina rättigheter men även skyldigheter. Precis som i fotboll. Sverige har gjort mycket för Zlatan, nu är det dags att bjuda tillbaka. En gammal devis som lyder ”kräv din rätt gör din plikt” har aldrig tidigare passat bättre in än på detta!

Nu tänkte jag fortsätta göra min plikt och jobba!

Det rödgröna anställningsstoppet för ungdomar

Idag är du ungdom tills den dag du fyller 27 år, detta gäller när du åker tåg, flyger eller vid anställning. Att ungdomar är lättare att anställa i dagens Sverige är ett faktum då Alliansen infört en halverad arbetsgivaravgift för ungdomar.

Jag tänker inte tjata om den rödgröna straffskatten de vill införa på unga utan jag ska berätta något fantastiskt roligt som hände i förra veckan när jag var på Gotland på semester.

För att förtydliga vem jag är så är jag förutom en aktiv mufmedlem även delägare i ett bemanningsföretag som heter Swesale Rekrytering & Bemanning. För två år sedan startde vi igång en bemanningsverksamhet, i denna verksamhet är det många ungdomar anställda. Man kan i princip säga att tack vare alla våra duktiga medarbetare som har varit och är anställda idag är Swesale ett mycket framgångsrikt företag. Med denna bakgrund ska jag nu berätta vad som hände i förra veckan!

Vi fick en förfrågan av vår kund att hyra ut 25 nya medarbetare till dem. Detta har vi nu gjort tack vare att vi kan anställa unga ambitiösa personer för halva arbetsgivaravgiften, vi kan dessutom ge våra medarbetare en lön som ligger högre än marknadsmässig lön för liknande tjänst. Om de rödgröna (Socilademokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet) vinner årets val kommer vi inte ha råd att ha kvar våra 25 unga medarbetare.

Detta skulle krossa många ungas drömmar som vill komma ut på arbetsmarknaden och tjäna sina egna pengar, detta skulle vara en katastrof för många av mina kunder som verkligen satsar på att anställa just unga.

Det enda vi kan göra är att vara glada för de ambitiösa ungdomarna (varav en del är mufare) som fått jobb, och tillsammans se till att ungdomars rättigheter till att komma ut på arbetsmarknaden bibehålls genom att rösta på Moderaterna och Alliansen den 19:e september.

På bilden kan ni se både medlemmar av Kdu och Muf då vi har ett mycket fint samarbete i Alliansen och sträver mot samma mål.

Sommar, sol och Spanien!

Efter en intensiv vecka i Almedalen sitter jag och pojkvännen här på en uteservering på Spaniens sydostkust och njuter av livet. Jag konstaterar att en veckas semester har varit välbehövd och det är så skönt att få slappa och ta det lugnt en vecka.

Att vara i Spanien känns alltid som att komma hem för mig. Måhända att benämningen spanjorska inte är helt rättvisande, men jag är ändå född i det här landet och har varit här minst en gång om året i 23 år.

Här i Spanien och utkanten av Alicante märks finanskrisen av. Många lägenheter står tomma och väntar på en köpare. Vill du fynda semesterhus ska du absolut bege dig till Spanien! Mina morföräldrar har just fått sålt sitt hus och med viss sorg kan jag konstatera att en epok går mot sitt slut.

Annars ägnas dagarna här åt sol, bad och bänkande framför Vita Huset. En TV-serie som varje politiskt intresserad måste se.

Inför en intensiv valrörelse behöver vi alla semester. Passa på att ta dig en veckas vila du med. Vi behöver alla våra krafter. Vi ses den 7 augusti på MUF: s valupptakt!

90-talet gör sig påmint

Som en utstickare ur mängden har jag inte spenderat veckan kring händelsernas centrum, Almedalen. Istället har jag befunnit mig i en lugn tillvaro av att skriva tackkort från studenten och se på tv-serier under nattetid. Trots min mediokra vardag från föregående vecka blev jag åter påmind om min egen barndom när ämnet kriget på Balkan dök upp bland nyhetsreportagen. Förvisso var jag ju inte där, men även ständiga nyhetsreportage om ett krig på samma kontinent sätter sina spår i en femåring, särskilt då FN och Sverige fick betydelse för utfallet av kriget. Men håller Socialdemokraterna samma linje som de gjorde för 15 år sedan eller är det en splittring inom de Rödgröna?

I nyhetsreportagen var det bilder från 15 års minnet av massakern i Srebrenica 1995 i dagens Bosnien. Massakern den 11 juli i Srebrenica har blivit känd som Europas största massaker sedan andra världskriget. Att 8000 bosnier föll offer berodde dels på en hämndlysten serbisk ledning, men även ett svagt ingripande av FN. Att dra paralleller med dagens Afghanistan kan anses berättigat då en tidigare talibanregim motsatte sig, likt kriget på Balkan, alla religiösa och politiska motståndare. Likt Balkan slår demokratin även rot i Afghanistan idag, något som var en omöjlighet för bara mindre än tio år sedan.

Trots detta är de Rödgrönas bästa idé att skapa demokrati och fred i omvärlden att ta tillbaka utlandsstyrkan från Afghanistan, som Ohly föreslår. Övriga inom Rödgröna menar att utlandsstyrkans insats i Afghanistan ska utvärderas 2011. Däremot har inget avslöjats huruvida de Rödgröna är villiga att sända fredsfrämjande soldater till oroshärdar i världen. Miljöpartiet vill på sikt avrusta försvaret helt och hållet, något som gör det svårt för Sverige att kunna bidra med fredsfrämjande insatser. Sahlin å sin sida menade under konferensen folk och försvar att Socialdemokraternas mål var att bidra till insatser utomlands i krisområden.

Likt en slutsats kan man fråga sig hur ett rödgrönt samarbete ska kunna bidra till fred i världen när visionerna om hur en organisation, som utlandsstyrkan, ska verkställa sina syften skiftar brett mellan partierna i de Rödgröna. Frågor som vi idag bör ställa till det rödgröna alternativet är vad Sveriges roll ska vara i världen. Ska vi se på medan krig rasar i olika delar av världen och människor förtrycks? Eller är det vårt ansvar som en demokrati att bidra till fred och demokrati i dessa länder?

Ifall FN hade gjort en snabb insats för att rädda de 8000 människor som befann sig i Srebrenica för 15 år sedan kunde de idag ha hyllats som livräddare, men så blev det inte. De Rödgröna kommer inte heller att bli några livräddare i nuvarande virrvarr av idéer om hur utlandsstyrkan och försvaret ska fungera. Har Mona och Co funderat på sin regeringsduglighet tillräckligt för att axla ansvaret över internationella insatser?

En idéernas och mötenas smältdegel utan motstycke

Likt många andra av mina kollegor på denna sida har undertecknad befunnit sig i Visby den gångna veckan. Solen har strålat så till den grad att man nästan trodde att Ikaros öde skulle drabba även oss mer jordnära varelser, men lyckligtvis blev så icke fallet.

Detta var min första Almedalsvecka och det var med stor förväntan som jag, efter en missad färja, anlände i Visby för en vecka sedan ganska exakt. Mycket har man hört om denna de politiska utspelens och PR-världens festival par excellence. Men likväl som att påståendet ”alla är där” faktiskt stämmer finns det alltid ett antal personer som uttrycker sina aversioner mot Almedalen. Göran Greider är ett exempel och jag noterade även att Aftonbladets tillförordnade chefredaktör Lena Melin, en av veckans verkliga huvudpersoner, åkte till Gotland mer eller mindre ofrivilligt.

Efter att ha börjat smälta alla intryck efter denna virvlande vecka har jag ingen som helst förståelse för denna kritiska hållning till fenomenet Almedalen: massor av trevliga människor, intressanta seminarier, utbyten av åsikter varhelst man vänder blicken och därutöver möjligheter att resa runt på fagra Gotland, vidsträckta badstränder, gemytliga restauranter och bra uteliv. Var annars och i vilket annat sammanhang får man möjlighet att inom loppet av någon timme samtala med både Maud Olofsson och Göran Hägglund samt hälsa på Carl Bildt? Var annars kan man se alla ledare för våra riksdagspartier hålla för valrörelsen centrala framföranden? Var annars kan man se så mycket kreativitet – i Gudrun Schymans fall idioti – för att föra fram olika budskap? Var annars ser man så många politiker och beslutsfattare på samma uteservering?

Almedalen slog i år, som alltid verkar det som, rekord i antal programpunkter med närmare 1 400 olika arrangemang. Efter att ha varit där förstår jag varför och alldeles oavsett vad surpupporna Greider och Melin har att säga om saken kommer Almedalsveckan att bli en återkommande programpunkt i den Holmbäckska sommarplaneringen även nästa år.

Givet att jag överlever nuvarande värmebölja vill säga. För i detta solsken hade nog Ikaros inte kunnat lyfta ens från min balkong…

Med Marx och Mona i Almedalen

Gästbloggare: Erik Bodin, ordförande för MUF Stockholm 20+

Uppmanad av Karl Marx, som tyckte man skulle lära känna sin fiende, var undertecknad en av åhörarna vid Mona Sahlins tal i Almedalen. Under en klarblå himmel höll socialdemokraternas partiledare ett enligt många bedömare ideologiskt laddat tal, där den socialdemokratiska ödesgemenskapen, att det finns en framtid vi ska bygga tillsammans, satte tonen för resten av talet. Det här är förstås i sig en väldigt osympatisk idé, eftersom den lämnar mycket litet utrymme åt den som vill gå sin egen väg. Alla ska ju med.

I övrigt var det mycket tal om ökade klyftor kontra jämlikhet, bland annat ett påstående att ökad jämlikhet leder till ett bättre samhälle för alla – även för dem som har mest. Det påståendet baseras i princip uteslutande på den hårt kritiserade och metodologiskt svajiga boken ”The Spirit Level” (sv. ”Jämlikhetsanden”).

Själv reagerade jag framförallt på att Mona Sahlin bara diskuterade hur samhällets resurser ska fördelas, och inte vid något tillfälle berörde hur samma resurser skapas, det vill säga hur vi stimulerar entreprenörsskap och företagande. Det är slående att den person vars anhängare gärna vill se som Sveriges nästa statsminister är så pass ointresserad av att diskutera hur vi får den totala kakan att växa, och bara talar om omfördelning, vid ett av valårets viktigaste tal. Det reser också flera frågor.

Är bortprioriteringen av tillväxt något framtvingats av den förhållandevis nya samarbetspartnern Miljöpartiet, vars avoga inställning till just ekonomisk tillväxt är välkänd?

Blir detta Socialdemokraternas melodi framöver, att i valrörelsen bara diskutera vem som fått för litet och vem som fått för mycket, och hur dessa förmenta orättvisor ska rättas till? Då blir det med största sannolikhet en fortsättning på den oppositionspolitik Lotta Gröning i den efterföljande Pratbaren betecknade som ”fyra år av gnäll”.

Den inledande referensen till Marx är ovanligt välfunnen. Även Mona Sahlin citerade Marx – vid flera tillfällen dessutom. En illa dold flirt med gammelkommunisterna i Vänsterpartiet, måhända?

Overklighetens folk bär gröna knappar i rockslagen

Almedalsveckan är slut för i år. Miljöpartiet var sista parti till rakning och under den avslutande lördagen riktades således alla blickar mot språkrören Wetterstrand och Eriksson. Vilka utspel skulle partiet göra? Vilka frågor skulle lyftas och vilka vallöften skulle ges? Förväntningarna på partiet vars popularitet skjutit i höjden de senaste månaderna var skyhöga.

Så, vad gjorde Wetterstrand och Eriksson av sina minuter i rampljuset? Hur skulle partiet som är hetare än den nuvarande medelhavslika temperaturen bli än mer populära? På vilket sätt skulle förväntningarna överträffas och röstetalen ytterligare öka?

Språkrören var lugna och gav ett samlat svar på alla frågor som ställdes: genom köpcentrumsförbud.

”Jag tycker politikers skyldighet är att tänka efter före och inte bara ge efter kommersiella intressen ” sade de gröna livsstilsfascisternas ack så karismatiska Maria Wetterstrand. I denna tillsynes bagatellartade fråga påvisas Miljöpartiets grundläggande syn på politiken och människan. Politikerna ska domdera och bestämma vad de tycker är bäst för medborgarna. Överheten vet alltid bäst och inte vanliga människor eller "onda" företag som livnär sig på att möta människors efterfrågan. I dessa värderingar bottnar Miljöpartiets beslut och Maria Wetterstrands engagemang.

När Miljöpartiet själva fick sätta agenda visade partiet vilken hjärtefråga partiet verligen har: frihetsinskränkande förbud.

I sitt almedalstal talade KD:s partiledare Göran Hägglund om overklighetens folk - kulturvänstern som vill härska över oss vanliga samhällsmedborgare, könskvotera spotifylistor och fatta självklara köksbordsbeslut i slutna sammanträdesrum på Rosenbad.

Existerar overklighetens folk så är Maria Wetterstrand deras ledare. På overklighetens folks sektliknande möten är det inte kulturvänstern utan Miljöpartiet som går i bräschen för nya lagar och regler för att förhindra gemene man att leva sina liv efter sina egna huvudens beslut.

Den liberala debattören Johan Norberg debatterade under den gångna veckan Wetterstrand under ett seminarium anordnat av tidsskriften NEO. ”Problemet är inte att en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Lars Ohly utan att det är en röst på Miljöpartiet” sade den alltid lika träffsäkra Norberg.

Köpcentrumsförbud är bara ett av miljöpartiets många förslag som genomsyras av den gröna livsstilsfascistiska ideologin. Politiker ska bestämma, inte människor. En röst på Miljöpartiet är därför en röst på överhetens, overklighetens, folk, på ett parti som brinner för att förbjuda och bestämma och som hellre pratar köpcentrumsförbud än välfärd eller jobb.

Förhoppningsvis kommer Miljöpartiet med fler politiska förslag innan valdagen. Då kommer inte ens Wetterstrands karisma att kunna rädda partiet från ett ofrånkomligt minskat väljarstöd.

Zappningsreflektioner

Jag är en av få samhällsintresserade som inte spenderat den gångna veckan på rosémingel bland makthavare på Gotland. Trots att jag följt almedalsutspelen från fastlandet har jag i huvudsak ägnat veckan åt att praktiskt tillämpa den moderatinitierade arbetslinjen.

På en av mina få fria timmar slog jag för ovanlighetens skull på TV:n och ägnade några minuter åt förslöande zappande. Jag råkade av misstag trycka mig in på SVT:s Kunskapskanalen där ett repriserat seminarium från Kulturhuset sändes. En gammal gubbe skanderade något om att jämlikhet löser alla samhällsproblem och därefter höll en i publiken ett brandtal för färre bostäder i Stockholms innerstad. Trots att jag relativt snabbt bytte kanal kan jag inte låta bli att bli konfunderad över det jag sett. Jag frågar mig själv tre saker:

1. Varför går en del mina sommarjobbspengar (genom skattesedeln) till finansiering av Kulturhuset, som jag själv i princip aldrig besöker?
2. Varför går en del av mina sommarjobbspengar till att finansiera ett seminarium där knäppa personer ges möjlighet att uttrycka dumma åsikter?
3. Varför går en del av mina sommarjobbspengar till att finansiera ”Kunskapskanalen” (läs: en kanal du förmodligen aldrig tittat på, men som du ofrivilligt finansierar genom skattesedeln)?

Det är nästan så att man ångrar beslutet att arbeta istället för att rosémingla på Donners när man får se hur mycket skattepengar som slösas bort på orimliga kulturprojekt.

MUF Stockholm <3 KD

Göran Hägglund talar i Almedalen! Och självklart är Muf Stockholm här och stödjer våra kära Alliansvänner! Här är Msu-kommitténs drottningar Sofia Fölster och Louise Stenberg och KDUs ombudsman Carl-Johan Schiller.

Location:Visby

Torgmöte med Alliansen!

Är på torgmöte med Alliansen. De fyra partiledarna beskriver Alliansens visioner för de kommande fyra åren. Vackert väder och stor uppslutning!

Location:Scheelegatan,,Sverige

Almedalen i bilder

Vänsterns avundsjuka

Fredrik Reinfeldts tal i almedalen var något av det bästa statsministern framfört. Han var framför allt något som vi har länge saknat i svensk politik: passionerad, ansvarsfull , främst som en vinnarskalle. Döm då min förvåning när jag läser löpsedeln från Expressen dagen efter. Reinfeldt anklagas tydligen för manliga härskartekniker för att han inte nämde Mona Sahlin i talet. Värre trams får man leta efter. När en man och en kvinna tävlar om något i Sverige måste det tydligen finnas manliga härskartekniker involverade. Reinfeldt sa något intressant om att de rödgröna vill höja skatterna, detta fast Sverige har bland de bästa offentliga finanserna i Västvärlden. Varför ska skatterna höjas? Det ska dem bara. Samma sak med löpsedeln, manliga härskartekniker ska bara finnas där och om de inte finns måste en reporter ”hitta” några.

Vad lärde vi oss av den senaste finanskrisen?

Är på Företagarnas seminarium "Vad lärde vi oss av den senaste finanskrisen?" med finansmarknadsminister Mats Odell, Riksgäldens chef Bo Lundgren, swedbanks vd Michael Wolf, tidigare riksbankschef Lars Heikensten och debattören Johan Norberg.

Åsikter som lyfts är att konkurrensen på banksektorn nog är otillräcklig, att det finns risk för överreglering i den finansiella sektorn och Michael Wolf konstaterade att det funnits och finns stor risk för flockbeteende bland bankerna.

Location:Visby

Almedalens första dag

Gårdagen, Almedalens första dag, började med en härlig löprunda för mig och Jessica. Vi har kommit fram till att det är viktigt att komma i fysisk form inför valrörelsen. Det krävs inte bara att vi för en bra politik utan det handlar även om att under 6 veckor orka kampanja dygnet runt. Så nu är vi igång för att komma i valrörelseform!

Under eftermiddagen begav sig en stor delegation från MUF Stockholm till Tofta strand för att avnjuta en härlig, lugn och skön dag på stranden. Vi har nämligen kommit fram till att det inte bara är viktigt att komma i fysisk valrörelseform, utan att det även är viktigt att vila sig i form inför den intensiva valrörelsen.

Kvällens partiledartal var en utav veckans höjdpunkter. Fredrik Reinfeldt höll ett helt briljant tal, det märks att han är i högform.

Kvällen avslutades med mingel först på trädgården och sedan Donners. Sammanfattningsvis har Almedalens första dag varit över förväntan!