I söndags kom jag hem efter två veckors semester i Egypten med en delvis bitter smak i munnen. Den berodde inte uteslutande på den inhemskt producerade spriten som serverades västlänningar utan till största delen på den tilltagande politiska utvecklingen i Mellanöstern.
Egypten framhålls ofta, sin diktatur till trots, som ett tolerant land på grund av sin religiösa sammansättning av både muslimer och kristna, som under lång tid levt sida vid sida med respekt för varandra.
På senare tid har dock alltfler konfrontationer uppstått både mellan de olika religiösa grupperna och mellan dessa och polisen. Senast i onsdags den 24 november under min vistelse där, förekom ännu ett upplopp i Kairo mellan kristna och egyptisk kravallpolis som slutade i två dödsoffer. I kölvattnet av detta får fundamentalistiska krafter på båda sidor alltmer vatten på sin kvarn och alltfler anhängare. Många äldre egyptier - både kristna och muslimer - skakar förtvivlat på huvudet och förundrar sig över hur den utveckling kunnat ske och minns tider av ett mer tolerant samhälle.
Tyvärr är inte denna utveckling unik för Egypten, utan på många ställen i Mellanöstern förekommer ökat sekteristiskt våld och framför allt fundamentalistiska muslimska rörelser är på frammarsch.
Detta visar hur viktigt det är att världssamfundet fortsätter att spela en aktiv roll i utvecklingen i Mellanöstern, i till exempel Afghanistan för att stävja talibanerna eller i Egypten för att fortsätta kräva demokrati och mänskliga rättigheter. Annars riskerar vi att allt fler nationer faller i fundamentalistiska krafters grepp och orsakar umbäranden för såväl deras egen befolkning som för världen i stort.