Helgen hemma bjöd annars på dramatiska händelser, självfallet med Mona Sahlins avgång i centrum. Undertecknad har länge påpekat det uppenbara i att det var ohållbart för Mona Sahlin att sitta kvar. Jag medger dock att det gick oväntat fort efter hennes till synes starka självförtroende i slutet av förra veckan, då hon krävde hela partiledningens avgång. Att hon under helgens interna möten utsatts för myteri är uppenbart – att det politiska djuret Sahlin skulle ha haft för avsikt att avgå oavsett ger jag inte mycket för.
Många ansåg annars att avsaknaden av en naturlig efterträdare skulle rädda henne kvar och det säger något om tillståndet i ”Rörelsen”: det rör på sig ganska dåligt. I helgen blev jag också varse om den siffra som mer än någon annan visar på Socialdemokraternas närmast existensiella problem: blott 22 procent av den arbetande befolkningen röstade på dem. Märk alltså, enbart var femte arbetare röstade på ”Arbetarrörelsen”. Det ligger väl i linje med mina egna tankar kring varför det gick så dåligt för Socialdemokraternai årets val, som jag skrev om på en annan sida den 28 september. Jag noterar vidare att alla de som på Svevavägen 68 fnös åt Moderaternas ”Sveriges enda arbetarparti”-slogan med fördel kan ta sig en funderare.
Vem som än leder Socialdemokraterna efter nästa kongress, när den nu ska äga rum, har denna monumentala uppförsbacke att bestiga. Men inte bara det, utan en mängd andra problem kommer också att hamn i denne någons knä, vilket K-G Bergström sammanfattade väl i SVT:s morgonsoffa tidigare idag.
Vem blir då denna person? Ja, vartenda medium är så fyllt med spekulationer att det nästan inte tjänar någonting till att fortsätta, eftersom snart sagt var partimedlem trode ha blivit nämnd med såväl namn som bild. De sedvanliga publikfavoriterna Wallström och Bodström toppar – obegripligt nog – alla listor. Obegripligt därför att Wallström tvivelsutan är Sveriges mest överskattade politiker, bara det att hon varit utomlands i nära tio år och lyckats dölja detta. Varför Bodström är en pajas av Bröderna Bronetteklass behöver nog ingen förklara.
Jag avstår också från att kommentera alla de andra namn som redan blivit irriterande uttjatade. Den som är intresserad hänvisas till Svenska Dagbladets lista med sexton namn. För egen del tänker jag bara kommentera några, som jag tycker är av särskilt intresse.
Pär Nuder: jag skrev redan i torsdags om att jag tror detta är Socialdemokraternas framtida partiledare. Det står jag fast vid, givet hans väldokumenterade förmåga att manövrera i partiets alla skrymslen och vrår. Lägg därtill att han helt saknar skuld i det senaste valfiaskot och hans aktier torde vara mer värda många andras.
Ett annat namn som nämnts i alla fall vid ett antal tillfällen är Anders Sundström, tidigare näringsminister och numera VD för Folksam. Han skulle säkerligen kunna komma med en hel del nya perspektiv efter sina år i näringslivet. Just detta är väl också vad som talar emot honom: det otäcka näringslivet står ju inte alltid högt i kurs hos socialdemokratiska medlemmar.
Ett annat, och än mer intressant, namn är dock Jan Nygren. Många känner kanske inte igen detta namn idag, men han var i många år en av de allra tyngsta i svensk politik. Faktum är att han sågs som Ingvar Carlssons givna efterträdare 1995 som partiledare och statsminister, men enligt ryktena ska han ha begärt för mycket i lön av partiet och det sågs inte med blida ögon av ”Rörelsen”. Han diskvalificerade därmed sig själv och fick nöja sig med en post som samordningsminister. Därfter gav sig även Nygren ut i näringslivet och har bland annat varit vice VD i Saab. Jag tror att han skulle vara det starkaste kort som Socialdemokraterna kan välja, men efter hans femton år utanför politiken, varav flera i den kontroversiella vapenindustrin, finns säkert många historier som skulle sticka i en dels ögon. Således tror jag inte att det blir han, men nog vore det ett intressant val! Dessutom var han med under de år då Socialdemokraterna faktiskt vann val på rikigt.
Så, nu är det färdigordat om Socialdemokraterna för idag. Något säger mig dock att undertecknad, liksom andra skribenter på denna sida, får anledning att återkomma till ämnet.